Vår tid är lyckofascistisk, vi strävar efter att allt ska bli perfekt på alla plan.
Vi ska ha det snyggt hemma, djupa relationer med vänner, vara kåta, bra mammor, vi ska göra karriär. Men det fattar vi väl själva att det inte hänger ihop.. Vi lägger alldeles för mycket tid på att jämnföra oss med alla andra, de som oxå jämnför sig själv med andra.. alla blir vi uppätna i slutet.
Det finns många händelser i mitt liv.
Jag söp som en galning och hade ingen koll på någonting i livet.
Jag gav mitt hjärta till killar som i princip hade kunnat runka istället..
Jag lät killar utnyttja min kropp gång på gång samtidigt som jag trodde att de var kära i mig,
men dagen efter hade dom redan glömt mig.
Saker som jag tycker är privat är inte lika privat för andra.
Lycka är bara något som fladdrar förbi ibland och att man bara kan hoppas att man
är så närvarande att man uppskattar det.
Jag har inga problem med att jag pratar rått om sex.
Jag försöker förklara att jag inte tar upp sex för att provocera utan för att lyfta upp att jag fastnade i fel sorts sex och hur fel det kan bli. För många tjejer blir sex aldrig fint efter såna upplevelser, det blir bara ett enda dåligt samvete för att man inte har någon lust.
